När försvinner den illamående känslan?

Detta är min knappis. Den påminner mig om vad jag vill nå. Klyschigt, I know, me like it.

För några veckor sen snubblade jag över en gammal klasskompis blogg, det första som träffar mina ögon är en vältränad mage. What? Wait? Är detta hennes mage? Har aldrig sett Molly (som hon heter) som den som skulle träna men herre gud vad man kan ha fel. Skrev till henne och frågade vad hennes motivation till att träna var och vad jag ska göra för att själv bli motiverad. Hon länkade ett inlägg som hon hade skrivit för något tag sen och det var då det faktiskt slog mig. Visst att jag alltid har stått där framför spegeln och bara grinat över att jag inte har en snygg och vältränad mage och det är ungefär nu man säger "jag ska aldrig äta godis igen". Vad kan det ta? Två timmar och sen sitter du ändå där med en choklad. Men denna gången tänkte jag om. Jag ska inte träna för att få en "perfekt kropp", jag ska träna för att bli mer uthållig när jag spelar trummor. Att spela trummor är ett av mina större intressen men tyvärr så är det sällan som jag faktiskt sätter mig vid mitt trumset och smiskar skinn som aldrig förr. Tror att bohemen i mig också säger lite emot till att träna. Får lite känslan av att man inte kan styrketräna och ut och springa om man ska nå nirvana. Då är det yoga som gäller. Men vet du? Fuck you bohem-Alice. Det finns ingen som säger att du inte kan vara livsnjutare men ändå tycka att Lou Reed äger? Du kommer inte hamna i fängelse för det. Det är detta som gör dig till du. Du är bra Alice :) och om du fortsätter så här kommer du bli bättre på trummor också! Yey!

Här är förresten Mollys blogg!

Min träning idag var att göra detta benpasset (jag är helt fucking slut nu). Sen blev det något roligare, nämligen detta:

Alltså på riktigt, bästa träningen och roligaste träningen nåååååågonsin!

PS. Jag skrev detta inlägget medan Sex and the city rullade på tvn så jag vet inte hur sammanhängande detta blev. Men puss på er ändå.