Om jag kunde, skulle det bli fu manchu
Så när jag äntligen hade tagit mig till duschen och börjat tvätta håret så händer det. Man har sparat i flera månader. Man har vårdat dem som sina egna barn och så går de av. Jag pratar ju såklart om naglar. Min tumnagel hade ett stort jack i sig och då snackar vi så stort att jag blir tvungen att klippa av hela nageln. Nu tänker vissa av er - "väx upp, det är ju bara en nagel". Visst, det är bara en nagel och jag kommer ihåg när jag var liten och tittade på Oliver och gänget att jag tycker det var jättetramsigt när den blåa pudeln nästan grät för att hennes klo gick av. Tramsigt! Men jag känner att ingen vill ju bli ifrån tagen något som man gått och längtat efter även om det så skulle vara just långa naglar. Fortfarande inte övertygad? Då ska jag ta och jämföra.
Själv har jag aldrig odlat skägg, mest för att jag antagligen inte skulle passa i det men kanske främst för att jag inte kan. Jag unnar er som kan. När du då står där framför spegeln och kammar igenom ditt ståtliga skägg och tänker för dig själv "underbart" så kommer en ninja och bränner upp halva din mustasch! Vad gör du!? Rakar du resten för att det inte ska se dumt ut? Fast du har ju odlat så länge att det vore ren skam att rak bort det. See my point? Även om du inte har naglarna i ansiktet så är det i princip samma sak. Tycker jag.
Jag är förresten tillbaka! Hemma i kalmar med internet, yes. Detta har varit en konstig vecka, kan dra den för er i nästa inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tjärlek!