Jag tror att allt började i sexan. Jag var svår, DLK var det bästa som fanns och skor med stålhetta blev ett måste. I sjuan skulle man passa in men ändå på något krokigt vänster bibehålla sina egna uppfattningar och sin egna stil. I åttan lärde jag mig musik. Vad det innebar och vilka mål jag målade upp. I nian var Woodstock det coolaste på jorden och alla subkulturer som blev nya eror i amerika och som senare spreds till musikstaden London och resten av världen. Jag skulle aldrig klarat av nian eller mig själv om jag inte hade börjat lyssna på Velvet Underground. Aldrig någonsin. Det charmigaste är att jag kan lyssna på det som om det vore mjukglass medan andra uppfattar det som naglar mot svarta tavlan. Det jag fick höra av Lou Reed kunde jag relatera till, måla till, leva till. Det var du, Warhol, och resten av Underground som ändrat mig och fan vad glad jag är över det.
Hejdå gamla underbara Lou Reed
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tjärlek!